upp och ner dagar, vill men kan inte , kan men vågar inte, vill inte men kan. varianterna är många och metoderna är få. jag vrider och vänder på det men fastnar ändå.Att vilja och göra är två av olika sort, när något så rätt kan kännas så fel och när värmen kan kännas så kall, när ljuset bara är ännu en nyans av mörkt. Känns som allt går åt motsatt håll, jag faller neråt och välden går om, kanske är det världen omkring mig som raseras medans jag klättrar uppåt. Är nog inte så dumt här på botten i alla fall jag slipper strävan, kaos och anpassning och stjärnornas skådespel är vackrare på långt håll så hela bilden kan ses ur ett större perspektiv. 

 

Slutat planera, slutat ta en dag i taget. en timme åt gången, ett andetag i minuten. håller andan och hoppar och låter allt bara falla. raserar allt jag en gång var och släpper det jag borde vara.  du kallar mig lycklig och lugn, medans jag känner kaos och förrvirring. ett hjärtslag känns som hundra och någonstans på vägen tror jag att mitt hjärta slets ut. jag är den jag är och lyckas alltid vända på kanten vill du vara en del av det får du leva ur balans. 

 

      kan inte förstår varför det är så bra med frigående höns när dom nu tydligen själva får bestämma om det ska vara med eller utan gula i ägget. hur tusan gick detta till? 

Man vet alltid vart man har dig och du sticker inte ut i mängden vilket är så tryggt med dig, låter inte som en komplimang i mina öron du kan lika gärna säga Tråkig och tyglad av samhället. Jag är inte en av dem, någon som vill vara någon annan än den egentligen är.

Att vara orädd och annorlunda, att helt enkelt inte bry sig i *ramar och normer* det är det finaste du kan bli.  Att vara annorlunda behöver inte betyda att man sticker ut eller beter sig annorlunda, för mig är det mest annorlunda de människor som vågar vara sig själva, stå för sina åsikter och tror på sig själv utan att bry sig i vad andra ska tycka, tänka eller bedöma.

Om du går runt och försöker vara någon du egentligen inte är så blir du oärlig mot dig själv och andra, och ingen gillar väl oärliga människor!?

Det finns bara en av dig och ingen är den andra lik, så låt oss alla vara unika. 

 

Är det något jag verkligen avskyr så är det meningslösa debatter om något som ändå aldrig kommer få ett avslut eller vinnare. Att debattera mot folks alla olika åsikter är lika meningslöst som att pissa på ett elstängsel. Det kommer aldrig leda någon vart då varje person har sin åsikt, att debattera om något som inte betyder mycket bland personer som bryr sig noll är meningslöst tidsfördriv. Alla har självklart rätt till sin åsikt och ha rätt till att utrycka den men det gäller att veta vart man ska utrycka den och hur den framföras.
Men lärt mig att ska man peta i grytan är det lika bra att röra om rejält. Näthatare finns det tyvärr gott om, pengar växer inte på träd tyvärr men det gör tydligen alla haters där ute.
Hur kan man sitta anonym bakom sin dataskärm och spy galla över en 18 årig tjej för att hon opererade näsan. Hur kan man som kvinna kalla en annan kvinna hora för ett blogg inlägg om att världen borde gå mer i rosa, vart finns sambandet? Hur kan man sitta och trakassera folk med elaka kommentarer som fetto, ankfejs och pundaräckel när man inte ens känner personen. Ren jäkla avundsjuka och förbannat tråkigt liv och noll respekt eller insikt är vad som verkar förvrida folks huvuden och göra dom modiga nog att kasta ur sig nedtryckande kommentarer anonymt i tryggt skydd bakom skärmen.
När det sedan leder till självmord, Rehab, anorexia och hemska utgångar för trakasserade människor, skyddar sig dessa näthatare med att peka mot yttrandefriheten, om man inte kan ta lite mothugg ska man inte heller dela sitt liv öppet på nätet och det som inte dödar härdar och alla dess dumma kommentarer i olika former.
För ett år sen skrev jag om mitt liv och dess tuffa motgång och helvetes tider med anledning till att om det fanns någon där ute som gick igenom det helvete jag tog mig ur läste och kanske fick ett hopp om livet och se att det fanns lite ljus att kämpa för, istället fick den personen se hur förvridet och skadat samhället faktiskt kan vara. Alla fina stöttande kommentarer svärtades ner av dessa så kallade näthatare. En person 95 mil ifrån mig satt bakom sin skärm och kände sig kränkt och tyckte synd om personerna som beskrevs runt omkring mig att jag *lämnade ut* dem, trots att jag inte gav varken namn, kön eller något som kunde leda till någon och den enda som vart ut lämnad var jag. Detta verkade dock kränka denna stackars person som anonymt förklarade att det man går igenom är välförtjänt. Allt lede till en stor debatt tills jag tyckte att det riktiga ämnet hade glidits ifrån långt ut på ostadiga broar och inlägget togs bort.
Något man lärt sig är att aldrig skriva något som faktiskt berör, upprör eller kan riktas till något som faktiskt betyder något. Istället ska vi skriva om smink, kläder och senaste fest eller vilken middag vi åt förra veckan för att inte starta känslor eller i överhuvudtaget bli tagna som en person som har något att verkligen berätta. Om man inte har något snällt att säga kan man lika gärna vara tyst fick jag ständigt påpekat för mig som liten, vilket är jävligt vettigt. Har du en annan åsikt så lämna den gärna men kan vi inte bete oss vuxna utan att klämma in nedtryckande kommentarer i våra åsikter så är man inte mogen nog att föra den debatten.
Sluta näthata anonymt bakom skärmen och för din åsikt på en mogen nivå så kommer fler ta dig på allvar. Till alla er som verkligen vågar skriva om något äkta som berör, upprör och betyder något all berömma till er för i den anonyma nätvärlden är det svårt att tillfredställa alla, någon kommer alltid ha en annan åsikt och för den på ett nedtryckande omoget sätt.

ATT VARA ANONYM BETYDER INTE ATT DU HAR RÄTTEN TILL ATT KRÄNKA ANDRA. All kärlek till alla er äkta där ute <3

 

Flickan ni kallade anorexiaoffer och såg till att lärarna övervakade under lunchen och ständigt skickade meddelande om hur sjukt smal och äcklig hon var, var på sjukhus varje månad för ämnesomsättnings sjukdom som var medfödd och kämpade varje dag med mediciner och varje kilo.

Flickan ni kallade bortskämd och lärarnas gullegris för att hon ständigt var borta och fick endå göra uppgifter och prov hemifrån med topp betyg, genomgick 5 operationer under två år och kämpade från morgon till kväll och genom långa nätter med att plugga för att inte hamna efter.

Flickan ni anmälde till lärare och spred rykte om som piller knarkare efter sett henne ta tabletter varje dag. Käkade tunga smärtstillande och flera olika tabletter för att ens klara av en dag som ni andra såg som en vardag. Hon åt dom inte för att ha ett roligt liv, hon åt dom för att få överleva.

Tjejen ni skrek sprut narkoman och knarkhora till efter hon gått med linne en sommar dag och blottat sina armar. Lämnade blodprov en gång i veckan och låg med dropp en gång i månaden.

Tjejen ni kallade lögnare kämpade varje dag för att få vara normal.

Tjejen ni kallade feg och självmisshandlare och uppmärksamhetshora.  blev misshandlad av den hon litade mest på, hotad och manipulerad, instängd och nedtryckt.

Ni frågade aldrig utan dömer direkt, vet situationen innan ni levt i den. Idag säger ni att ni ångrar det ni varit. Det gör inte hon för hon var starkare än någon av er någonsin kommer bli.

Dom som var hennes vänner dem visste och dem fanns där, ni andra visste inget för ni hade inte rätten att få hennes liv exponerat för er, ni hade inget med hennes liv att göra.

Tänk innan du dömer någon och gör deras hårda liv till ett rent helvete.  allt det du ser, är inte alltid det som händer. Ångra inte det du gjort senare utan ångra det du gör just nu. 

 

vaddå snart vår? känns som jag legat i ide hela vintern och insett att dom där kilorna jag skulle lägga på mig för att kunna börja bygga muskler har dubblerats. 

att vara utan träning är inte skönt men kanske mer en bekvämlighets grej som man får sota för sen.

saknar träningsvärken och styrkan men helvete vad segt att komma igång efter uppehåll.

Bara att bita i det sura äpplet och ta tag i det och göra det till rutin igen.

Väck inte den björn som sover sägs det men den här björnen behöv er en rejäll spark i röven ( som oxå dubblerats)

i kväll blir det träning hemma... 

 

Med detta sagt vill jag bara påminna om att man ska aldrig bedömma boken efter omslaget men heller inte alltid tro på andras referenser om handlingen. 

I morgon blir min älskade skatt hela två år, i två underbara år har jag fått lyckan att dela

mina dagar med världens underbaraste bus unge.

Han testar sina gränser, han trotsar sin mamma och sätter mig på prövningar.

Men han skiljer på rätt och fel och gosar med sin mamma när han vet att det räcker med prövningar

för stunden.

Han vet att det finns stunder han inte kan bestämma och mamma har faktiskt rätt.

Saker möbleras om, flaskor tömms ur på ny skurade golvet och det nya *ajaj* är att klättra upp på bord

och dansa.

Trots mammas tjat att det är farligt och du får skylla dig själv du kommer ramla och göra dig illa

så är hon snabbt där och lyfter upp mig och tröstar när jag ramlar.

Tidsrutiner bryts och kroppen försöker ställa om sig från att vakna 10 på morgonen till att istället

vakna klockan sju och blivit *stor* kille som inte vill sova middag.

Men hur mysigt är de inte när en liten plutt kommer in tidigt på morgonen med sin flaska och kryper

upp i sängen för att mysa lite och sjunga innan det är dags för bus och lek.

Vatten hälls ut på dumma ställen, mat kastas i ilska , pussar vägras om det finns publik, vill mamma gå till höger

vill jag gå till vänster. Allt för att visa att han blivit en egen individ med egna val och vägar att gå.

Men efter en stund tröttnar jag på äventyr och kommer tillbaka för att mysa i min mammas famn eller

hålla en trygg hand som leder mig.

Kärleken till sitt barn är den starkaste kärleken. Älskar dig Theodor min lilla busunge.