I morgon blir min älskade skatt hela två år, i två underbara år har jag fått lyckan att dela

mina dagar med världens underbaraste bus unge.

Han testar sina gränser, han trotsar sin mamma och sätter mig på prövningar.

Men han skiljer på rätt och fel och gosar med sin mamma när han vet att det räcker med prövningar

för stunden.

Han vet att det finns stunder han inte kan bestämma och mamma har faktiskt rätt.

Saker möbleras om, flaskor tömms ur på ny skurade golvet och det nya *ajaj* är att klättra upp på bord

och dansa.

Trots mammas tjat att det är farligt och du får skylla dig själv du kommer ramla och göra dig illa

så är hon snabbt där och lyfter upp mig och tröstar när jag ramlar.

Tidsrutiner bryts och kroppen försöker ställa om sig från att vakna 10 på morgonen till att istället

vakna klockan sju och blivit *stor* kille som inte vill sova middag.

Men hur mysigt är de inte när en liten plutt kommer in tidigt på morgonen med sin flaska och kryper

upp i sängen för att mysa lite och sjunga innan det är dags för bus och lek.

Vatten hälls ut på dumma ställen, mat kastas i ilska , pussar vägras om det finns publik, vill mamma gå till höger

vill jag gå till vänster. Allt för att visa att han blivit en egen individ med egna val och vägar att gå.

Men efter en stund tröttnar jag på äventyr och kommer tillbaka för att mysa i min mammas famn eller

hålla en trygg hand som leder mig.

Kärleken till sitt barn är den starkaste kärleken. Älskar dig Theodor min lilla busunge.